.

Idag var som första gången jag såg dig. Dina blå ögon mötte min blick. Dina ögon gnistrade så fint igen. Varför har det inte varit så sedan dess? Varför har du inte respekerat mig? Nu har jag visat att jag inte är så jävla feg längre, jag är mitt kaxigaste jag igen. Är det derför du är så stöttande igen? Jag kommer iaf alldrig glömma dig. Du har betytt för mkt. Det du skrev var sjukt. Jag har alltid vetat att jag kan, men har  inte trott att någon annan skulle tro det om mig. Du har fattat. Jag behöver dig i framtiden också. Så är det bara.

Nu ska jag sluta larva mig! Inga mer nej,, jag vill inte träffa honnom. Inga mer "men är det så fortfarande?". Nu är det slut på det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0